Arkiv för September, 2009
En redig helg!
I torsdags förärades vi med ett besök av Kalle och Magda! Jag hade lovat att hämta upp dom vid flygplatsen kl 16.00. Tänkte att jag skulle vara ute i god tid så jag klev ut på gatan vid 15-tiden, redo att vinka in första bästa taxi. I handen hade jag en lapp som Song skrivit med rätt tecken för att kunna åka till flygplatsen. Problemet var att jag inte var ensam om att vilja åka taxi just vid denna tid, så en timme senare stod jag fortfarande och försökte få tag på en taxi som dels var ledig, och som dels inte skakade på huvudet när jag visade min lapp. Vid det här laget hade jag redan, något desperat, ringt Song, som skickade en vän för att hjälpa mig. Även Kalle hade hunnit ringa och undra var jag höll hus.
Till slut fick vi tag på en taxi, jag hoppade in och tittade till vänster. Där satt det en 15-årig kines som direkt började prata med mig i nästan samma hastighet han framförde taxin. Jag lyckades få fram “Jag förstår inte” på kinesiska, då skrattade han och fortsatte prata om vartannat i ungefär 10 minuter. Sen blev han tyst och koncentrerade sig på sin uppgift, som verkade vara att ta de allra konstigaste vägarna till flygplatsen. Ett tag funderade jag på om han skulle stanna i någon gränd och rånmörda mig. Lättnaden när jag såg skyltarna mot flygplatsen var oerhörd, och jag kom till slut fram och kunde lokalisera Kalle och Magda. Helt sjukt kul att träffas här! På tillbakavägen blev det buss och sedan svarttaxi sista biten.
Första kvällen tog vi det ganska lugnt, åt på Food Republic i JCP. På fredagen bestämde vi att vi skulle köra en liten utgång, något jag och Carl sett fram emot i vecka att få göra. Vi åkte in till JFB på eftermiddagen, och där blev vi kvar hela kvällen och halva natten. Först åt vi en bit mat innan vi gick vidare till Winners Billiard för att spela lite biljard. Efter det blev det Outside Bar innan Carl födde snilleblixten att vi skulle dra till KTV för att sjunga karaoke. Vi gick in och blev förda till ett privat rum, av sådan typ man bara sett på TV tidigare. Eftersom vi redan hunnit få lite innanför västarna tyckte vi att det var en jättebra idé att beställa in en stor flaska Absolut Vodka. Sedan gick det bara utför, men jag vet inte när jag hade så roligt senast! Fyra timmar senare kom personalen in och sa att det var stängningsdags. Vi gick till McDonald’s och åt en bit mat innan vi hoppade in i en taxi och åkte hem.
På lördagen ville vi visa Kalle och Magda lite en av det genuint kinesiska köket, så vi gick till Pizza Hut och efter det vidare till Starbucks. Efter en snabb runda bland diverse affärer åkte vi hem och tog det lugnt ett tag. Sedan gick vi ner och åt Hot Pot på stället nedanför oss. Trots att vi var rejält slitna efter gårdagen åkte vi på nytt in till JFB och hamnade på Outside Bar. Där satt vi ett tag innan vi kom fram till att vi skulle testa den rosa ingången med neonskyltar som sade PINK. Kanske det mest bizarra jag varit med om i mitt liv. Stället såg ut som en fin klubb, med en massa bås och en scen i mitten där en massa flickor dansade i något som såg ut att vara en skönhetstävling. Dom hade olika nummer på sig och framförde olika nummer. En värdinna kom fram och frågade Kalle efter hans telefonnummer, och när man gick på toa satt tjejer längs vägen med trånande blickar. Vi satt kvar i max 20 minuter innan vi stack därifrån.
Ganska skakade gick vi istället mot Babyface, en nattklubb där det verkade vara riktigt bra drag, kanske till och med lite för bra. Efter att ha rekat stället satte vi oss på baren precis utanför och drack öl i lugn och ro. Sen drog vi hem. På söndagen var man om möjligt ännu mer sliten, detta var trots allt första utekvällarna för oss i Chongqing. Tanken på att man hade en skoluppgift som skulle lämnas in under dagen gjorde inte direkt situationen bättre. Men det fixade sig det också.
Idag måndag har vi inte gjort så mycket. Jag och Carl var på ett möte i skolan och sedan till JCP en sväng innan det var dags att säga adjö till Kalle och Magda som skulle ta tåget vidare till Guilin. Dock kommer vi att mötas upp i Asien senare under hösten, var vet man aldrig, men förhoppningsvis Indonesien och Lake Toba!
Fotboll, badminton och middag
Söndagens aktiviteter var planerade att bli först badminton i skolan och sedan leta reda på någon bar i Jiefangbei som sände derbyt mellan Man United och City. Men först skulle jag klippa mig. Song som skulle hjälpa till med den språkliga biten på hårsalongen hade lyckats komma ifrån mellan två möten (han är en väldigt upptagen man) och mötte upp oss utanför vårt hus. Salongen var fräsch och klippningen gick, till skillnad från massagen i Peking, smärtfritt. Förutom att få mitt hår trimmat ingick två tvättningar och jag betalade 20 yuan för hela kalaset. Song däremot tyckte att det var dyrt och berättade att inga studenter gick dit just därför.
Direkt efteråt gick vi till skolan för att spela badminton. Då det regnade gick vi till inomhushallen för att spela. Jag ska på en gång erkänna att jag inte alls är bra på badminton, har spelat två gånger i mitt liv, på mellanstadiet. Vidare, så är ju Carl gammal elitspelare så jag fick allt kämpa för att ens få in ett par bollar (eller vad man nu säger). Efter en stund fick kineserna i hallen upp ögonen för oss och ville spela. Först spelade jag och Carl dubbel mot två av dom. Sedan blev jag bänkad (haha) och valde att ägna mig åt fotografering istället, vilket jag tyckte var mycket roligare.
Nästa uppdrag var att bege oss till Jiefangbei för att kolla fotboll. Jag hade frågat runt lite på internet och fått namnet på två barer som tydligen brukar sända alla Premier League-matcher. Jag hade hört efter med Song men det verkade lite oklart om han visste var dessa barer låg. Efter lite letande hittade vi ena baren, Winners Billiard. Dock visades ingen engelsk fotboll på det stället, som vi nog kommer göra ett återbesök på för lite biljard i framtiden. Vår andra chans var the Outside Bar, eller åtminstone var det så jag trodde den hette. Song insisterade på att det inte finns någon bar med det namnet och jag började känna mig lite uppgiven. Men det skulle visa sig att stället direkt på gatan direkt utanför Winners Billiard var det vi letade efter, och att det VAR en outside bar, inte att den hette så. Här skulle matchen komma att visas och min lycka var gjord.
Vi (läs Carl) hade bestämt i förväg att vi skulle äta på McDonalds i Jiefangbei innan fotbollen började så vi skildes från Song och styrde stegen mot donken. Vi var båda hungriga som djur och dessa instinkter framkallade Kina-Robin, som beställde en Big Mac & Co, plus en extra Big Mac. Carl var inte sämre och beställde en Big Mac, en Big Meaty och en dubbel cheeseburgare haha. Efter den eminenta middagen gick vi och kollade på fotboll samt fick i oss några öl.
Idag måndag har vi inte gjort så mycket, hade en privat föreläsning i social medicine och sen drog vi och tränade. På kvällen var vi bjudna till Lars och Anitas hotell på middag i hotellets restaurang. Där åt vi italienskt och hade verkligen trevligt bara vi fyra. På vägen dit gick vi förbi en man som satt och målade kinesiska tecken med hjälp av sin mun då han saknade armar, otroligt imponerande och jag är glad att jag hade med kameran. La in en relativt stor peng i hans insamling innan jag knäppte kort.
I morgon händer inget spännande, enda dagen då vi är i skolan hela dagen. Sen blir det plugga på kvällen. På torsdag däremot! Då kommer Kalle och hans flickvän hit och hälsar på, helt sjukt egentligen.. vi har inte setts många gånger senaste åren, och så blir det så att vi träffas här!
Ett par bilder följer här. Sjukhuset som syns kan nämnas är det första av de fem sjukhus som är knutna till universitetet.
Andra veckan i Chongqing
Nu ska jag äntligen ta och uppdatera er där hemma lite om vad som skett under vår andra vecka i Chongqing.
Veckan inleddes med att professor Lars Cernerud och Anita Larsson från Mdh i måndags anlände till Chongqing. Vi hälsade dom välkomna på hotellet innan vi gick och åt middag med dom, Song, professorerna Wang och Wang samt de två tjejerna som var i Sverige som utbytesstudenter under förra läsåret. Restaurangen var fin, liksom maten. Det var väldigt trevligt.
På tisdagen var det återigen dags för finmiddag, på en ännu finare restaurang. Enligt Song bland de finaste i hela Chongqing, och jag ställer mig inte tvivlande till hans ord. Sällskapet inkluderade denna gång en rad professorer och lärare från universitetet, samt Partiets representant på skolan.
Resterande del av veckan har bestått av en del plugg, en del träning samt lite, för min del, stryk i ping pong. Dessutom har vi även införskaffat var sitt badminton-racket så nu kan vi variera oss lite. Hur det ska gå är en annan femma då Carl enligt egen utsago har tillhört Sverige-eliten en gång i tiden. Förövrigt kan nämnas att vi under våra första två veckor hunnit med fyra besök på Pizza Hut, och att vi numer har skaffat oss rabattkort där.
Nu på lördagen kom veckans höjdpunkt: ett besök i Dazu för att titta på de uthuggna stenfigurerna som ingår på UNESCO:s världsarvslista. Vi hade tidigare i veckan varit med Song till Jiefangbei och fått böcker om Dazu, vilket hade gjort att våra förväntningar på denna tripp var höga. Efter någon timmes bilfärd stannade vi först på en oerhört mysig restaurang där vi åt lunch innan vi fortsatte mot vårt mål. Det var verkligen häftigt att se alla dessa figurer som huggits ut under en väldigt lång tid. Dessutom besökte vi flera buddhist-tempel. Carls stora lycka kom när han fick en lyckoamulett av en munk, jag och Song ställde oss efteråt undrande till munkens val och smider planer på att sno amuletten.
Imorgon söndag ska vi gå och klippa oss, sedan blir det badminton och efter det ska vi försöka hitta till en bar i Jiefangbei för att se derbyt mellan Man United och City.
En annan rolig grej är att jag fått kontakt med my man Kalle som just befinner sig i Peking! Jag hoppas vi kan styra upp så vi kan ses någonstans i Asien under senhösten.
Lite bilder:
En lååååång dag!
Klockan åtta i morse klev vi upp för en fullspäckad dag. Först skulle vi ta bussen ut till nya campus och ha föreläsning i Social Medicine. Jag kan direkt säga att det var den märkligaste föreläsningen jag varit med om. Det började helt normalt, vi var ett gäng studenter i salen och professor Miao körde sin powerpoint-presentation. Men helt plötsligt bytte han spår och började prata om UFO:s. Han matade in ett USB-minne i datorn och öppnade en mapp som hette just UFO. Han började med att visa bilder på olika aliens som “man hittat” och tillfångatagit och sa “You know E.T?”. Sen drog han igenom 20 klipp innehållandes olika UFO:s man filmat och kossor som sögs upp från marken (av rymdskepp). När UFO-kaskaden var över var det halvtid och dags för rast. När vi kom in igen kom professorn in, gick ut igen och var borta ett tag innan han kom tillbaks och sa “Class is over, free talk!”, och alla gick. Tack vare det tidiga slutet fick vi vänta ett bra tag på bussen tillbaks.
Väl tillbaks lagade Carl mat och sen drog vi till Shock Wave Fitness Center för att köra första passet. Det blev dock ett kort pass, vet inte om det var på grund av värmen man inte orkade någonting nästan. Men det var skönt att komma iväg och imorgon ska vi köra igen.
Efter träningen hann vi hem en snabbis innan det var dags för middag med studenter och lärare. Vi skulle Hot Pot, en rätt som Chongqing är väldigt känt för. Det hela går ut på att man fyller ett bord med en massa olika köttbitar och grönsaker. Sedan lägger man det i en stor kokande gryta i mitten av bordet, som är väldigt väldigt stark. Sedan äter man. Bland delikatesserna som dukades fram kunde man hitta tofu, ägg, någon slags köttbullar, fisk, kycklingfötter, komage och grishjärna. En kille som satt bredvid började langa upp ägg och komage på våra tallrikar och det var bara att äta för att inte vara oartig. Men när han skulle langa på grishjärna flög Song upp från sin stol och hindrade honom. Jag vet inte vad som flög i mig, men jag fick för mig att prova, tog en hjärna och åt en bit. Det smakade i stort sett ingenting, men konsistensen var inte så mysig, ungefär som ganska löst kokt äggvita.
Vi åt och hade väldigt trevligt i två och en halv timme ungefär, sen var det dags att gå hem. Kommer somna väldigt tidigt i kväll. I morgon ska vi möta en kille som heter Kevin på skolan. Han ska hjälpa oss översätta lite material på kinesiska.
Här är lite bilder från nya campus:
Rapport från Chongqan
Idag gick vi till skolan och mötte först tre studenter som ville träffa och välkomna oss. Sedan gick vi och mötte professor Xu och diskuterade upplägget i kursen Sex Education. Sedan var vår skoldag slut och vi åt lunch ute. Idag drog jag dock en riktig nitlott med maten, fick några otrevliga köttbitar med massa fett på.
Satt hemma och spelade och pluggade lite fram tills middagen som intogs i Jia chen ping, på både Pizza Hut och KFC haha. Annars har vi inte gjort så mycket mer. Imorgon är schemat däremot fullspäckat: Först föreläsning på nya campus, sen ska vi hinna åka och träna innan det är dags att äta Hot Pot (!) med lite andra studenter och lärare. Tror det kommer bli trevligt.
En annan kul grej är att vi inte kommer ha några föreläsningar under eftermiddagarna så länge denna värme håller i sig!
Ping pong i 40 graders värme
Vår lediga dag ägnade vi åt att först åka till Carrefour för att fylla upp kylen med mat. Det var lika varmt i dag som det varit de föregående dagarna, och enligt prognosen kommer värmen att hålla i sig ytterligare några dagar. Jag skulle inte klaga om det blev 20, eller åtminstone tio grader kallare. Efter lunchen gick vi till skolan för att spela lite pingis. Jag måste tyvärr erkänna mig som förlorare, men det var väldigt kul. Det var garanterat 15 år sedan jag senast spelade pingis. Kineserna som gick förbi såg väldigt nyfikna ut och skrattade åt oss, kanske tyckte dom vi var galna som spelade i denna värmen. Tror aldrig jag varit så svettig någonsin.
När vi kom hem blev det en dusch, sen la jag mig och vilade. Vaknade upp halv åtta och insåg att jag vilat alldeles för länge. Hoppas det går att sova sen, vi ska upp i hyfsad tid i morgon och gå till skolan.
Första skoldagen
Jag ska på en gång erkänna att det kändes lite nervöst inför den första skoldagen, men samtidigt förväntansfullt och kul att få komma igång med studierna. Kurserna vi ska läsa är inte riktigt samma som vi från början trodde, vi kommer att läsa epidemiology, social medicine, sex medicine och evidence based medicine. De två sistnämnda kommer att starta lite senare under hösten.
Till detta hade universitetet, efter vår förfrågan, ordnat så att vi ska få läsa tre olika kurser i kinesiska. Men jag återkommer till det.
Idag stod epidemiologi och integrerad kinesiska på schemat. På morgonen mötte vi upp Song som skulle följa med oss under dagens föreläsningar, vilket vi uppskattas väldigt mycket, särskilt med tanke på att han själv verkar ha mer än fullt upp om dagarna. Vi kom till salen där epidemiologi-föreläsningen skulle hållas och salen var redan full med andra utbytesstudenter, främst från Indien, Pakistan, Nepal och även någon enstaka afrikan. Första misstaget vi gjorde var att sätta oss på tredje bänkraden. Ungefär hälften av alla i salen ägnade sig åt att antingen prata eller sova under hela föreläsningen, och trots att föreläsaren hade mikrofon hörde man inte särskilt mycket av vad hon sa. Nivån på föreläsningen var något under det vi hade förväntat oss och det blev mer en repetition av vad vi redan lärt oss inom ämnet hemma i Sverige.
Efter intagen lunch begav vi oss med buss till nya campus som ligger en bit utanför stan för att läsa kinesiska. När vi kliver av bussen slår värmen formligen till en som en knuten näve i ansiktet. Det var 41 grader idag och inte ett moln på himlen, och utanför stan verkar det som att solen inte är lika blockerad av den dåliga luften.
Nästa överraskning var att kurserna i kinesiska inte alls var några nybörjarkurser, de andra eleverna hade redan läst ett år. Men vi satt med på första lektionen ändå, pratade engelska och fick en lektion i de första grunderna i kinesiska språket av de andra eleverna. Det var väldigt roligt, men vi bestämde oss för att skjuta på språkstudierna tills oktober då de nya nybörjarkurserna sätter igång. Sen får man väl fortsätta hemma om det ger mersmak. Under lektionen fick vi berätta vad vi hade gjort i sommar. Jag berättade att jag hade jobbat, som kassör i en mataffär, varpå jag fick frågan hur mycket jag tjänade på det. Klassen verkade chockad när jag berättade min månadslön. Efter lektionen frågade jag Song hur mycket en kassörska i Kina tjänar ungefär, och han sa 1000-1500 yuan. Att höra såna saker ger en ett lite annat perspektiv på tillvaron.
På grund av bortfallet av språkstudierna har vi morgondagen ledig och även i övrigt inte så många föreläsningar per vecka då vissa kurser startar senare. Vilket i sig är bra, då man verkligen kan lägga tid och energi på det vi väl läser.
Har inte knäppt några fler kort, men imorgon ska jag ta med kameran ut så får ni se lite mer av Chongqing!
Första dagen i Chongqing
Så fort vi klivit ut ur tågstationen i Chongqing såg vi en kille stå med en skylt som det stod Robin & Carl på. Det var Mr Song, killen som blivit utsänd från universitet med målet att ta hand om oss här i stan. Han tog oss till en bil, vi packade in vårt bagage och begav oss mot den första anhalten: Chongqing Medical University. Både jag och Carl var väldigt trötta efter tågresan och vi befarade att vi skulle få gå runt helt svettiga och ofräscha och hälsa på alla professorer, men dessbättre ville Song bara visa var skolan låg och vi skulle direkt gå till lägenheten han ordnat åt oss.
Song var från första stund oerhört gästvänlig och insisterade både på att hjälpa mig med min tunga packning och betala vatten till mig och Carl, det hade professorerna från universitetet beordrat honom att göra. Överhuvudtaget fick vi inte betala någonting alls själva under resten av dagen, det är den kinesiska gästfriheten.
Vår lägenhet låg på elfte våningen i ett 25-våningshus och utsikten var riktigt grym, skyskrapor så långt ögat kan nå. Den här staden är mer kompakt än Peking och skraporna står mycket tätare så storstadskänslan blir mer påtaglig. Chongqing har över fyra miljoner invånare i själva stadskärnan medan en tredjedel av de 32 miljoner i hela stadskommunen räknas som urban befolkning. Det är även världens snabbast växande stad och växer med ett Göteborg varje år!
Efter vi lämpat av alla saker i lägenheten och vilat en liten stund mötte vi upp Song som skulle visa oss lite mer av skolan och staden. Men först bjöd han oss på lunch på en traditionell kinesisk restaurang. Där åt jag bland annat soppa med ankfötter, det smakade gott men jag gillade inte direkt känslan av benpipa i munnen.
Skolan var jättefin, hade en fin park (vilket Song inte höll med om, han tyckte den var för liten) och många möjligheter att sporta. Det finns både fotbollsplan, löparbana, basketplaner, badmintonplaner, ping-pongbord och en simhall på skolområdet. Vi tänkte också gå och hälsa på professor Wang, som vi redan träffat en gång i Sverige, men han var inte inne för tillfället.
Efter rundturen på skolan var det dags att se stan. Song tog oss till monorailen, västra Kinas enda tunnelbanesystem, och vi åkte Jang Sia Ping, eller Jönköping som vi uttalar det för att lättare komma ihåg. Där hamnade vi på Carrefour, det enda stället jag gissar vi kommer att handla på under vår tid här, riktigt välsorterat varuhus och dessutom billigt. Några prisexempel:
- 1,3 kilo bananer – 6,50 yuan
- 3 kilo ris – 7 yuan
- Sex stycken kycklingfiléer – 30 yuan
- Två pingpong-racket med tre bollar – 32 yuan
- En limpa bröd – 3 yuan
Allt ligger långt under svenska priser på det mesta, det enda vi såg som låg på ungefär samma pris var mjölken som kostade 7 yuan för en liter och tonfisk som kostar 13 kronor för en burk.
Vi frågade Song om det fanns något skönt gym i närheten. Han ringde då en kompis som kom och mötte upp oss på en gång och tog oss till ett riktigt fräscht gym med bra utrustning. Med tanke på hur bra det verkade så fick vi en chock när vi frågade om priset och svaret blev 400 kronor för tre månader! Så vi fyllde i blanketterna på en gång och fick våra kort, väldigt snabbt och smidigt.
Sen gick vi och åt middag på ett kinesiskt snabbmatställe där jag åt nudelsoppa. Ja Carl, jag måste berätta detta… Song frågade mig om jag varit i Kina förut, för jag var så bra på att äta med pinnar 
Resten av kvällen spenderade vi i Jie fang bei, Chongqings shoppingkvarter kan man säga. Sedan var det dags att åka hem och sova. Jag hade lite att ta igen och sov 12 timmar.
Idag åkte vi till Carrefour och storhandlade. Vi blev lagom uttittade av precis alla i butiken, två KILLAR som går med varsin vagn och storhandlar bryter mot varenda norm som finns i Kina. Att vi dessutom är västerlänningar gör inte saken bättre. Under hela gårdagen kan nämnas att vi såg tre andra västerlänningar, som var i ett sällskap. Så det är nog inte konstigt att vi drar blickarna åt oss.
Tåg mellan Peking och Chongqing
Något vemodigt lämnade vi vår Hutong i en taxi mot Beijing West Train Station, som är den mäktigaste tågstation jag sett. Hade dock inte någon lust att slita upp kameran och fota den gigantiska byggnaden. Dels för att det var så extremt mycket folk, överallt. För det andra hade jag så mycket packning och det var så varmt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Vi var lite spända inför tågresan, då vi som jag tidigare nämnt inte hade någon aning om vilken standard tåget skulle hålla. När vi väl lyckats checka in oss själva och tog klivet in i vår vagn märkte vi att det inte var toppklass, och vi såg med fasa fram emot de kommande 41 timmarna.
SÅ hemskt blev det inte. Det enda jag tyckte var jobbigt var att man inte kunde sova, för det fanns först ingen fläkt i vår “kupé” och därför var värmen jättejobbig. När fläkten plötsligt började snurra kunde man inte sova på grund av det fruktansvärda oljudet. Första natten låg jag mest och var orolig över att jag skulle ramla ur sängen, vars skyddsräcke inte kan ha varit högre än någon decimeter. Men jag somnade till slut, och sov till klockan halv två dagen efter och vips hade halva resan gått.
Någon riktig toalett fanns det inte heller, bara ett traditionellt kinesiskt hål i golvet. Så man drog sig verkligen för att gå på toaletten.
Hur som helst stod vi ut ganska bra. Man växlade mellan att ligga i bädden och sitta och titta ut genom fönstret på de stundtals övermäktiga kinesiska landskapen. Lämnade inte vagnen under hela resan i stort sett, förutom en gång när vi skulle leta efter en restaurangvagn men inte vågade gå längre bort än två vagnar.
I morse kom vi alltså fram till Chongqing, där vi ska plugga i 12 veckor och där folk tittar på en som om man kom från en annan planet. Vi har blivit väldigt väl mottagna av en Mr Song Wenfang. Men det får bli nästa inlägg, nu ska jag sova!
Bye bye Beijing!
Sista kvällen i Peking. Känns lite tråkigt för det här är en grym stad, men det känns som att vi har hunnit med allt vi ville göra. Det bästa har helt klart varit muren, som var ett riktigt äventyr. Sen går det inte att rangordna, många platser som har varit kul att sett: Sommarpalatset, Himmelska fridens torg, Förbjudna staden… Även alla galna försäljare som formligen slet i en på Silk Market. Har också varit kul att prova på Pekings klubbliv lite på Mix Club. Det jag INTE kommer sakna är trafiken! Alla kör som galningar, det är till exempel inga problem att köra om på vägrenen på motorvägen eller använda cykelfilen inne i stan.
Håller på att packa för fullt och jag ställer mig frågan varför jag tog med så sjukt mycket kläder, och även, varför jag har KÖPT så mycket kläder? Kommer få släpa med mig min stora ryggsäck, min lilla ryggsäck, kameraväska, datorväska, väskan med stativet samt två kassar med mat som jag köpt till tåget. Sanslöst. Jag kommer nog skicka hem en stor kartong med kläder till Sverige för det kommer verkligen bli ohållbart att kånka runt i Asien med allt detta.
Vi började dagen med att äta lunch på vårt favoritställe, som heter E.A.T. Efter det gick vi och fick massage, som jag nog inte behöver nämna så mycket mer om (det som var rött på ryggen är nu svart, blåmärken!). Till middag åt vi Pekinganka, det smakade inte så mycket men det var kul att prova. Sen gick vi till supermarket och bunkrade upp med mat inför den långa tågresan i morgon.
Det ska bli spännande att åka tåg genom halva Kina. Har ingen aning om vad tåget kommer hålla för standard, jag befarar det dock det värsta så blir man inte besviken. Har Dostojevskis Idioten med mig att sätta tänderna i, samt lite kurslitteratur. Ska bli skönt att komma till Chongqing och stadga sig ett tag, skaffa sig lite rutiner och börja skolan. Känner att jag behöver lite intellektuell stimuli.
Kommer skriva igen så fort vi landat i CQ och fått tag på internetuppkoppling.
Här är en ungefärlig illustration över vår tågrutt på 227 mil:
