Arkiv för December, 2008
1984 – 2008
Du är verkligen borta.
Levde i förnekelse från att jag nåddes av beskedet fram till minnesstunden hemma hos din far i fredags. Det går fortfarande inte att greppa, det går inte.
Vi fick känna varandra i drygt 10 år, och när jag på sistone tänkt efter så var du en av väldigt få människor som jag kunde kalla för en riktig vän. Vi fick riktigt fina stunder tillsammans.
Vi har ägt Västerås gator tillsammans, nattetid, ute på olika upptåg. Vi har demonstrerat tillsammans, skrikit, sprungit. Vi har suttit hela nätter och spelat jag vet inte hur många partier schack mot varandra.
Ett särskilt minne är Why?-spelningen på Debaser i Stockholm för ett par år sedan. Det var dagen innan du skulle åka till Paris under kravallerna, bara för att du var nyfiken.
Vi hade biljetter till Bålsta, och tanken var att konduktören skulle glömma bort oss så vi kunde åka hela vägen till STHLM C. Väl framme i Bålsta hör vi konduktörens röst säga “Jaha grabbar då var det Bålsta”, och vi får bråttom av tåget. Precis när tåget börjar rulla börjar du springa efter det och skriker att din väska är kvar på tåget. Du ber mig ringa hittegods-avdelningen på en gång eftersom du skulle åka direkt från Stockholm till Paris dagen efter.
Då kommer nästa överraskning, min mobil är också kvar på tåget, och du hade inga pengar på din. Vi plankar pendeln in till centralen och du fyller på din mobil. Hittegodsavdelningen hade stängt för dagen. Ringer upp min mobil och lyckligtvis är det konduktören som svarar, och vi gör upp om att träffas dagen efter så att vi kan få våra saker.
Efter spelningen åkte vi för att övernatta i en studentlägenhet. Jag minns att jag sov i en soffa, höll precis på att somna när en tjej kom i rummet, som du nog kände. Jag hörde hur ni pratade, hon frågade vem jag var och du sa att jag var din bror.
Dagen efter åt vi frallor med Tartex till frukost medan vi begav oss in till stan. Vi fördrev tid med att spela schack mot gamla gubbar på Kulturhuset. Sen drog du till Paris.
Du skrev till mig att du hade min orangea tändare, men att jag inte skulle oroa mig, för den skulle komma tillbaka. Det gjorde den ju såklart inte. Den försvann precis som mina RayBans du tog med till Roskilde, och som du hade knutit fast runt halsen för att inte tappa.
Som någon sa, du gjorde mer under din korta tid i livet än vad de allra flesta andra aldrig gör under en hel livsstid. Fler borde vara som du.
Fuck… Jag saknar dig så extremt mycket. Vila i frid Andrés.
Ladda ned Andrés musik hos Tunggung