I lördags lämnade Denise och André stugan för en visit i Västerås och bara några timmar senare kom Dennis, Emma och Svante upp på besök. Inte kunde jag tro hur grym vecka som låg framför oss. På söndagen åkte vi in till Borlänge och Kupolen för att kika lite, vi hittade också en lekplats i Borlänge C med massa roliga grejer för Svante.
I måndags åkte vi till återigen in till Borlänge och gick på Aqua Nova, ett äventyrsbad som enligt källor på internet slogs om titeln Sveriges bästa äventyrsbad, i klass med Gustavsvik. Vi i sällskapet som börjar närma oss 30 blev kanske lite besvikna på badets storlek och vattenrutschbanorna, men Svante var övernöjd med barnavdelningen och det är väl det som räknas. På måndagskvällen fick vi för oss att åka till Jätturn, eller Grottsjön som den också kallas. Jätturn är en sjö som tillhör ett naturreservat som bär på en, i min mening, grymt spännande historia. I skogarna omkring finns ruiner och rester av en gammal by och atmosfären runt stället är magisk. I själva Jätturn finns en grotta som man kan ro in i med ekorna som finns till låns och grottan ska enligt tradition ha besökts av både Engelbrekt, Sten Sture d.ä och Drottning Kristina. Området är ganska svårtillgängligt, åtminstone med en stadsbos mått mätt, men vi lyckades krångla oss fram på grusvägarna och hitta rätt. På vägen från Jätturn korsades grusvägen framför oss av en älg, som pricken över i:et på en spännande utflykt.
I jakten på utflyktsmål i Dalarna hittade vi Mörksuggedagen i Rättvik som skulle gå av stapeln på tisdagen, så vi tog vårt pick och pack och åkte norrut, via Leksand och Tällberg. När vi väl kom fram till Rättvik lös Mörksuggorna med sin frånvaro och vi hade missat det band (Gråsuggorna) som skulle spela 80-talspunk. Diverse marknadsstånd fyllde gågatan i Rättvik men vi började leta efter övernattningsmöjligheter och hittade ett ställe som hette Tågstallarna, där man sov i sovkupéer i riktiga tåg. Vädret var på topp i Rättvik och så långt var allting grymt! På kvällen satt vi nere vid Siljans strand, drack ett par öl tog ett dopp och matade fiskar och änder. Någonstans i det långgrunda vattnet tappade jag tydligen min nyckel till kupén och min smala lycka fick bli att jag låst så slarvigt att jag lyckades få upp dörren så jag kunde byta om efter badet.
Dennis gick och la sig med Svante men Emma kläckte idén att vi skulle knalla in till centrum och kolla in nattlivet. Vi hamnade först på ett halvtomt ställe som såg ut som en kvarterskrog från 90-talet där inte särskilt mycket energi lagts på att få det gemytligt. Ordet på stället sa att det fanns ett annat ställe som stängde klockan två, så vi började traska ut från centrum till något som såg ut att vara en sportanläggning, vilket det också var, men där något band spelade och det var full rulle. Dock kunde dom glömma att vi betalade 150 spänn för att gå in i en halvtimme så vi ställde oss utanför och fraterniserade med lokalbefolkningen som representerades av ett skönt gäng riktiga lirare som alla, med lätthet, skulle kunna kvala till årets dalmas.
Emma hade tidigare yttrat tanken om att vi borde satsa på att få åka raggarbil under kvällen (ja, jag skyller allt på dig Emma!). Jag vet inte hur det gick till, men plötsligt satt vi i en raggarbil och cruisade runt i Rättvik, vi ville hitta en dygnet runt-mack för att köpa folköl men någon sådan fanns tydligen inte i krokarna. Tanken slog mig snabbt att det sköna gänget skulle förvandlas till ett gäng mördare och den tanken förstärktes när vi plötsligt var mitt ute i kolsvarta skogar. Jag satt och försökte memorera hur vi åkte ifall det skulle bli nödvändigt att fly. Vi hamnade i alla fall hemma hos en av killarna där vi fick öl, men vi hann inte vara där många minuter innan chauffören annonserade hemfärd. Så vi blev skjutsade tillbaks till våra sovkupéer. Emma tog mittenbädden i min kupé men det slutade med att vi alla sov i den andra kupén: från kupén bredvid hördes nämligen konstiga dunsar och gnidningar mot väggen, sjukt störande och det var helt omöjligt att sova.
Dagen efter var man lite seg och jag var tvungen att gå och erkänna den borttappade nyckeln för han som fungerade som bossen på stället. Han blev lite småsur, funderade på hur vi skulle lösa detta och tyckte till slut att jag skulle ta ett cyklop och leta efter nyckeln. Det var jag dock inte särskilt inte pigg på så det blev bara ett halvhjärtat försök att hitta nyckeln innan jag återvände till bossen. Han hade hunnit samla sig lite och blivit snäll, men fortsatt rådvill. Nu fick jag istället uppdraget att åka in till centrum och tillverka en ny nyckel. Sagt och gjort, problemet var bara att dom inte kunde tillverka just den typen av nycklar, så det vara bara att återvända till bossen för tredje gången. Nu fanns det inte så mycket att göra, han sade att han inte ville störa oss mer på semestern (annars hade han förmodligen skickat mig till Mora eller Leksand för nyckelkopiering), tog en hundring för den borttappade nyckeln och äntligen kunde vi lämna Rättvik för att åka tillbaks till stugan.
Torsdagens utflyktsmål blev Idkerbergets gruva, som jag tidigare nämnt rasade år 1961. Det blev lite urban exploration i ena gruvlaven och i en byggnad bredvid som såg ut att ha fungerat som någon typ av dagis eller liknande. Gamla byggnader är spännande, särskilt sådana som man kan gå in i. Mot kvällen begav vi oss slutligen mot Västerås efter underbar vecka, jag ockuperade Mackans soffa på Skiljebo och passade även på att vinna ett parti TP. Jag tolkar det som ett tydligt ålderstecken när man vinner i ett TP från mitten av 90-talet.
Imorgon lördag ska jag måla på Fast Forward Fest -11, bakom friidrottshallen kl 14. Hoppas bara att vädrets makter är på vår sida. I keep my fingers crossed!
